Jag känner lukten av rök och där var felet ,det som man inte trodde var möjligt. Mina lungor fylls med rök som en skorsten som nyss har tänts. Jag hade glömt att stänga av spisen i morse! Jag såg bordet och gasolflaskan till spisen och fotografierna av min mamma och pappa på kylskåpet när dom hade gift sig brinna. Jag drog min röda urtvättade tröja med en fläck på mot min mun .
Jag sprang mot den röda telefonen som mamma köpt på en loppis en bit bort på gatan i hus nummer 8. Vi bor i hus nummer 2 på stengatan i Stockholm. Jag fortsatte att springa det kändes som jag aldrig var framme jag tryckte 112 med min darriga hand. Och en ung tjej svarar med en hes röst. Jag försökte förklara för henne men jag hann inte jag slängde luren hastigt och sprang genom hallen på det nybonade golvet men jag hann inte ut. Jag hörde en smäll och sen blev det svart framför ögonen. I det ögonblicket trodde jag det var över för mig, min kropp låg där livlös och hopplös om att överleva.
Mina ögon öppnas jag ser mig omkring och ser att jag är på sjukhuset. Jag fick se mig själv i det speglande fönstret. Mitt bruna slitna hår lika slitet som min kropp och mina ljusblåa ögon kunde man drunkna i genom att bara titta i en sekund. Jag kände att massa sladdar satt fast på min bara kropp. Jag tänkte jag kan inte missa min egna födelsedag idag är jag äntligen 11 år.Jag försökte tänka på fina saker men det blev bara hemska minnen. Tex: när jag såg min syster falla ihop i en hög framför med dom där ögonen kunde få vem som helst att gråta. Jag börja skrika och gråta och tårarna rann längst min likbleka kind.
Jag såg massa läkare som stirra på mig jag blev yr och hörde min mammas röst ropa mitt namn. Och ett skrikande ljud som jag tror var min mamma jag sluter sakta mina ögon. Till ett dimmande glänsande ljus slogs upp i mina ögon. och I det ögonblicket var det slut för min del i d etta livet.