DIKT

En dag som alla andra, men kan ingen annan än mig själv klandra..

Så mycket som jag borde göra, men min hjärna vill inte höra.

Kämpar för att få lust & energi, men kroppen kämpar för att bli fri.

Mängder av känslor som sakta virvlar runt i min kropp,

de går inte att släppa, ej heller få något stopp.

Minnen trängs i mitt hjärta & orsakar hela min själ oändlig smärta..

Imorgon är en annan dag....kanske orkar jag då att ta nya tag.


kommentar:
Det är bara bra på sättet dom skrivit därför tog jag den.